tisdag 18 januari 2011

Det här med mat...

Well...
Idag fick jag mig verkligen en helt underbar omelett... Jag blandade ihop två ägg, fetaost (jag har upptäckt att fetaosten är väldigt salt - som den är, men i omeletten gör den sig fint!), några skivade småtomater, lite tärnad ost och några klippta bitar korv - tillsammans med resterna från de ugnsbakade grönsakerna i söndags (jag bara älskar ugsnbakade grönsaker... de blir ju så söta och goda!!!).
Det är ju himla käckt att ta vara på gamla rester med en omelett - eller en s k pytt-i-panna... Man kan ju göra en röra av det mesta... Jag måste bara komma ihåg att göra det i teflongrytan och inte i gjutjärnspannan... Allt fastnar ju så väldigt i botten... :-(.

Jag mumsade också i mig två stycken smala skivor utav Finncrisps tunna rågbröd (SnabbSkrapparen Camilla (och LCHF-böckerna) har antytt att det är ok.. - så länge man gör det i måttlig mängd...), och jag måste bara få säga att det kändes underbart att få tugga bröd igen!

Det blev såpass mycket mat, att det räckte till en lättlunch också .-). För att variera mig lite, strödde jag på solrosfrön på - och det var ett trevligt tillskott med lite knaperhet .-).

...

Jag har också börjat att läsa i Sanna Ehdins bok. Hon nämner både GI- och LCHF-kost i sin bok "Sannas MATBOK - för den självläkande människan", men väljer ändå att äta bönor, frukt och bär m m.
Jag tror banne mig att jag skall titta lite närmare på hennes recept, helt enkelt för att hon ger en positiv atmosfär i sin bok och en sund inställning till livet och kosten.

På något sätt känns det lättare att följa hennes kostråd, eftersom jag inte behöver känna mig begränsad till att bara äta det eller det. Jag behöver heller inte finna mig i den politiska debatten om LCHF-kostens vara och icke-vara. Jag tycker att det räcker gott och väl att tänka på mig, vad för slags mat jag vill fylla kroppen med och att försöka göra det långsiktigt.
Att jag sen inte rasar ned i vikt, gör mig inte så mycket... Även om det skulle vara ett trevligt tillskott i tillvaron. Hälsa för mig är ett helhetstänk, och det handlar om mer än att ha den perfekta vikten!

Jag kommer dock bära med mig tänket från LCHF om att inte äta för mycket socker, snabba kolhydrater eller felaktiga fetter, för jag tror på idén att ju mer socker som finns i maten, desto mer socker vill kroppen ha.
Jag skall därför minska ned på just "mjölprodukter", för att se om magen hamnar i bättre balans .-).

Jag kommer dock att fortsätta äta frukt och bär, helt enkelt för att jag tror att det finns mycket nyttigt i dem. Om jag äter "rätt slags kost", så kanske även stelheten i fotlederna med tiden kan ge med sig. Och att tänka rätt i kostfrågan är nog ett klokt sätt att investera i sig själv. Och tänk att kunna må bra - utan tabletter. Jag äter ingen som helst medicin idag, men vill på något sätt förebygga det, genom sunda kostval.

...

Men jag måste medge, att även om jag inte känner suget efter sötsaker i kroppen, så gör jag det i tanken. Jag fångar mig själv - flera gånger om dagen - tänkandes på något sött och "förbjudet". Jag försöker också tänka mig ur dessa situationer genom att resonera och tänka ut var de största fällorna ligger. Jag tror att tanken skapar en känsla - och ibland tror jag att tanken är så snabb att jag inte riktigt hänger med. Det enda jag reagerar på är känslan. Som barn blev jag säkert tröstad med sötsaker, vilket gör att det är just sötsaker jag vill trösta mig med - även som vuxen. Och som sagt... Ibland är tanken så snabb, att jag inte riktigt hänger med...

Jag vet att om jag intar soffläge, så kan det vara kört. För det är ju där jag är van att äta (läs synda).
Jag antar att jag kan försöka pyssla mera, eller t o m våga mig på en liten promenad i halkan - bara för att bryta mönstret.
Något måste till, för att jag inte skall hamna där jag var för senast en vecka sen!

Nu så här, nästan exakt en vecka sedan jag skrev mitt första inlägg i hälsodagboken, börjar jag få ett grepp om saker och ting. Men jag är medveten om att mycket arbete återstår.

Enligt Sanna tar det åtta veckor att ändra på en rutin. Sju kvar alltså :-). Och kanske skall jag anamma det som Kortmakar-Maria säger. Sari, du kommer att klara det här! - och inte fokusera på något annat :-).

5 kommentarer:

  1. Ju striktare du är med kolhydraterna, desto mindre sug och "förbjudna tankar" kommer du att få...

    Finn Crispen innehåller 4 g kolhydrater per liten skiva, då är det bättre att du testar brödet du fick av mig, där får du en hel fralla för bara 1,5 g kolhydrater... ;-) Och mycket smör och ost på det... :-D

    Tycker i alla fall att du är superduktig!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Klart du klarar det!!!
    MEN man måste bestämma sig, själv. Ungefär som att sluta röka tror jag.
    Sen vilken/vilka metoder tror jag inte spelar så stor roll. Bara DU kan bestämma om hur det kommer att gå.
    Jag önskar dig allt lycka till i världen!!!

    SvaraRadera
  3. Man kan klara vad man vill!! Bara man tror på sig själv ( och får lite stöd av nära och kära).
    Jag tror ju helt klart att du har rätt inställning för att lyckas! Ta allt du läser med en nypa salt och anpassa så att det känns rätt för dig, ingen är ju den andra lik, så vem kan säga vad just du skall äta,förutom du!?
    All lycka!
    S

    SvaraRadera
  4. Brödreceptet låter spännnade. Har du lust att skicka det till mig? Jag längtar till den årstiden då kvällspromenaderna blir mer lockande. Håll ut! Kram.

    SvaraRadera
  5. Du verkar vara på rätt väg med dina tankar. Det viktiga är att tänka på för vem du gör det. Och det är ju DU. Så var snäll mot dig själv och döm inte för hårt. Ta en dag i taget så har snart 8 veckor gått av bara farten. Lycka till!

    SvaraRadera