Jag köpte två böcker om att äta kålhydratsnål (LCHF) kost igår. Jag tycker att deras teori verkar vettig, på sitt sätt. Jag tror dessutom att jag skulle må bra av att inte äta så mycket mjölk- och mjölprodukter.
Jag börjar läsa, men blir trött. Jag bestämmer mig för att lägga mig tidigt, för att ha lite extra ork imorgon (läs idag).
En ny dag...
Jag vaknar tidigt och gör mina sysslor.
Glad i hågen och stärkt över mitt val att börja leva sundare, valde jag min egen müsli på ICA MAXI igår. Jag hällde detta på laktosfri youghurt från Valio. Redan när jag hällde upp müsin, insåg jag att det inte var ett bra val med torkad frukt, tillsammans med de andra fröerna m m. Snacka om att kroppen får sig en socker-kick!
Jag blir varse att jag inte ätit rätt, idag heller. På något sätt hanterar jag ”misslyckanden” genom att älta… Och det är inte särskilt hälsosamt... Det var ju därför jag började att pyssla :-), för att få distans till dem...
Sen kommer jag ihåg böckerna och börjar läsa igen. Jag antecknar och känner mig duktig. Men så blir jag återigen trött av allt tankearbete på vad jag ska och inte ska äta. Så trött, att det känns som om jag blivit sjuk igen och behöver gå och lägga mig.
Korrigering.
Jag blir inte bara trött, jag får ju PANIK!
Jag vill så gärna göra rätt, men det blir ju bara kaos i hjärnan. Jag försöker peppa mig själv genom att tänka att jag är värd att lyckas o s v – men så blir det kortslutning när jag skall få till det.
Jag fortsatte att läsa om vikten att fylla på kroppen med både D- och C-vitamin. Och sen kom jag till receptavdelningen, och det första jag ser är ett frukosttips på två ägg och lite kaviar. TVÅ ÄGG och lite kaviar. Detta gjorde mig rädd. Hur i helgoland skall jag kunna hålla mig mätt på bara två ägg? För mig räcker det sannerligen inte med bara två ägg! Helt ärligt!
Jag har tyckt att det varit ett okej sätt att hantera vissa måltider med t ex måltids-ersättnings-bars eller färdigmat. Smidigt, då man inte behöver engagera sig så mycket. Givetvis förstår jag att man behåller sockersuget intakt – med tanke på hur mycket socker choklad och toffékola innehåller. Och skall jag ändra mitt sätt att äta till t ex LCHF-kost, så går det ju inte att fortsätta med måltidsersättningar av detta slag. Men samtidigt känns det ju som att man inte kommer att hinna med något än att ta hand om sig själv.
I teorin låter det ju suveränt att bara sköta om sig själv med skönhetsvård, bra kost, promenader, positivt tänkande med mera… Men det finns ju annat jag vill hinna göra också… t ex pyssla (göra kort och annat till både Scrap & Hobby och The Greeting Farm), slappa, titta på tv o s v. Och därtill skall jag hinna med ett heltidsjobb. (och så går tankarna till alla föräldrar, som dessutom skall ta hand om sina barn... - hur hinner och orkar de?)
Jag försöker också att intala mig själv att inte göra så stor sak av det hela. Att jag skall ta det lugnt. Men på något sätt sätts en ordentlig panikboll i rullning. Och när den väl satt igång, blir det oftast som så att jag inte orkar hålla den i rullning, utan väljer att avstå den nya vågen och återgår till mina gamla vanor.
Jag tror att jag behöver varje dag-peppning utav något slag. Det här känns oövermäktigt att klara av själv. Men jag vill ju klara av det själv.
Hjäääälp!
En dag i taget. Det är det bästa sättet att sätta igång på. Och kanske en måltid i taget. Börja med att styra upp t ex frukosten, bara den, i en vecka eller så. Sen tar du tag i ett mellanmål också... Och så tar du det sakta och försiktigt. När man ska lägga om sina rutiner och vanor är det viktigt att man gör det i en takt så att man hinner med både med kroppen och knoppen. Ta ett par djupa andetag och ta ett steg i taget.
SvaraRaderaJisses, känns som att du tänker på hela världen ist för dig själv. (Har själv varit där). Tror att du måste bestämma dig på nått sätt, att nu ska jag bara tänka på mig och det som är viktigt för mig, annars är det inte ens någon ide att tänka på "bantning", ännu en ångest framkallare!
SvaraRaderaJag gjorde det har haft ångest å en massa "tok" för mig i 25år, en dag kände jag bara att nej nu jä..ar får det vara nog, nu är det JAG som är fokus, JAG ska må bra. Det funkar, det går inte fort men det funkar. En dag i taget! Gör det DU vill, våga säg NEJ. Jag peppar dig gärna, känner att jag börjar må riktigt bra så det vill jaggärna dela med mig av : )
Undertiden så ät saker med nyckelhåls märkning och använd sunt förnuft så ska det nog bli bra.
Mycket surr blev det: )
Glöm nu inte att peppa dig själv, varje dag!!!
Lycka till!!!!!!!
Finns här tjejen! Jag vet vad du går igenom, varit där själv. Har äntligen efter att ha testat det mesta hittat vad som funkar på mig. Jag började med xtravaganza och det har varit värt varenda krona. Äter GI kost nu och det passar mig toppen. Har du frågor så vet du vart jag finns
SvaraRaderaLycka till och skynda långsamt
Kram Eva-Lena
En mycket underhållande läsning Sari och jag tror du har mängder med "systrar" som känner igen sig.
SvaraRaderaMaria
Håller med föregåenda talare men lägger också till: jag har provat LCHF, höll på stirkt i 6 månader förrförra året. Det gick jätte bra, tappade massor av kilo. Jag mådde bra och höll mig mätt i längre stunder på dagen. Probelmet är bara att det inte håller för mig. Jag saknar bröd och pasta för mycket. Du måste prova dig fram till något som passar dig. Kan du leva utan bröd, pasta, ris och potatis? Testa det. Låt det ta tid. Skiter det sig så prova något annat. Faller du in i gamla hjulspår? Ja då gör du det, men hitta styrkan att rycka upp dig igen. Nu försöker jag sätta fart på fläsket och undvika socker och snabba kolhydrater. Efter som jag vant mig att äta mat utan kolhydrater så blir vissa mål helt utan fortfarande. Men när jag tränat unnar jag mig t.ex pasta. Jag vet inte vad som funkar på mig än... Det viktigaste för mig är att jag mår bra oavsett vad vågen ger för dom. Fy vad jag babblar. Hoppas detta hjälpte dig något... Kram.
SvaraRaderaJag använder mej av LCHF kost just nu och mej passar det perfekt + att jag har gått ner massor i vikt.
SvaraRaderaMan saknar bröd ibland men då får man helt enkelt baka ett LCHF bröd och de är faktiskt inte så dumma.
Jag äter ägg och bacon till frukost varje dag.
Ibland är jag lat och då gör jag en fusk risifrutti.
Hoppas att du hittar nåt som passar dej.
Kram
Jag äter efter GI i 30 dagar, en perfekt bok att börja med så där för att där är allt bestämt. Underbart för en stressad två bansmor :) är inne på vecka två, jätte god mat, mår bra på det och ja jag har än så länge tappat 3 kilo men jag kan inte träna något alls då jag har en sjukdom som gör det omöjligt för tillfället.. Lycka till !!
SvaraRaderaHar känt mig precis som du i många år, har minst 50 kg övervikt. Min doktor och jag pratade om det att man måste bryta sina vanor helt och hållet. Jag frågade honom om det fanns någonstans man kunde åka till och komma bort hemifrån och bo borta i några veckor. Då kom svaret att uppe i Särna i Dalarna finns det en klinik som heter Skogsgläntan.
SvaraRaderaJag började min 18-månadersprogram där uppe i november.
Det jag fick lära mig där uppe var att man skulle äta som vanligt, smörgås, potatis, pasta, ja även choklad om man kände sig sugen på det. Vi tränade 2-3-4 x per dag. De olika träningspassen var pga av att vi också hade olika samtal i grupp med en dietist, och sedan hade vi samtal i grupp med personal närvarande, och sedan hade vi samtal med vår kontaktperson var och en av oss. Träningarna kunde vara tex: promenad 1-2-3 x dagligen efter egen förmåga i grupp eller några stycken tillsammans med någon ur personalen, några av personalen hade också hundar som vi kunde ta med oss på promenad. Styrketräning med gummiband, olika bollar till hjälp, motionscykel, gåband mm. Linedance. Vattengympa.
Vi hade också avslappning 1 x per dag ungefär. Vi lagade också mat i grupper tillsammans med dietisten. Dom anhöriga fick komma upp den 3:e helgen som vi var där uppe. Dom fick också laga mat med dietisten och vara med på föreläsningar som dom anställda och dietisten hade.
En dag fick vi också massage, himmelskt, man blev alldeles trött, slut, varm, ja man blev helt enkelt ompysslad under en timmes tid.
Man äter på en tallrik ungefär 1/3 kött/fisk/korv ja vad man vill. 1/3 potatis/makaroner/ris ja vad man vill. 1/3 grönsaker, kokta och råa i olika sallader. Man får äta hårt bröd. Till frukost åt vi gröt, fil, smörgås hårt-mjukt, olika pålägg, vatten, te, kaffe, mysli, lättsockrad sylt. Till lunch och middag var det vanlig mat men mycket grönsaker.
Klockan 20.00 åt vi kvällsmål, smörgås hård-mjuk med pålägg, grönsaker.Kaffe eller te.
Som sagt var, vi åt jätte mycke mycke mat.
Vi fick också varje dag 3 frukter, apelsin, päron, banan, ja vilken frukt som helst.
Under föreläsningarna med dietisten diskuterade vi mat, fördelar och nackdelar.
Under föreläsningarna med personalen fick vi lära oss mindefullnes, det är en sorts tankar, hur man ser på sig själv, jag är viktig tex.
Men det var mycket annat också.
Sömnen och träning var också stora samtalsämnen.
Men mycket positivt var att jag fick 7 nya vänner med samma problem som jag, vikt, sömnproblem, stress mm.
Jag önskar att alla fick uppleva detta som jag gjort.
Hade de 4 fyra veckorna gått ner 3,4 kg, dock kunde jag inte träna de sista 2 veckorna pga av att när jag var hemma några dagar så skadade jag mig så jag fick lov att ligga på sjukhus.
Men jag åkte upp till Särna iaf på tisdagen med lättambulans och följde med på alla föreläsningar och var också med på olika vattengympapass som jag kunde.
Så mitt tips är till dig: ta det lugnt, stressa inte och försök att gå ner för mycket i vikt på en gång, då går man bara upp allt igen och kanske man även lägger på sig mera vikt än man hade från början.
Träna flera gånger i veckan, någonting som du tycker är roligt, för mig är det promenader och vattengympa.
Tänk på att inte göra allt för mycket utan utöka träningen successivt.
Prata med din doktor.
Ha vissa mål framför dig, tex att efter 1 månad skall du ha gått ner 1-2 kg.
Då kan man belöna sig med tex en ny tröja eller något annat man gärna vill ha, mera scrapbooksaker!!!!!!!!!!!
Se:
http://www.ltdalarna.se/templates/Base____200.aspx
Tänker följa dig och dina framsteg i bloggen.
Hejjjjjjar på dig.
Kramen Kerstin från Dalarna